Det uppgives, att också Herkules1 vistats hos dem, och när de rycka fram till strid, besjunga de honom såsom den främste bland hjältar. Även hava de sådana sånger, genom vilkas kvädande, kallat barditus,2 de elda sitt mod. Härvid förutsäga de av själva ljuden den stundande stridens utgång. Ty de ingiva eller gripas själva av oro alltefter som tonerna stigit mer eller mindre mäktigt från hären, och tyckes härvidlag kravet på samstämmighet mindre gälla sångförmågan än stridslusten. I synnerhet eftersträva de att åstadkomma vilda tonfall och ett dovt gny, i det de lyfta sköldarna mot munnen, för att genom ljudets återskall detta må växa i styrka och djup.
Men även Odyssevs3 har enligt någras mening på sin bekanta långa och sagoberömda irrfärd drivits till denna ocean och nått Germaniens länder samt där grundlagt och namngivit det Asciburgium4, som, beläget vid Rhenstranden, än i dag bebos. Ja, ett åt Odyssevs helgat altare, med hans fader Laertes' namn bifogat, säges till och med förr hava anträffats på detta ställe, likasom åtskilliga minnesvårdar och grifter med inskrifter med grekiska bokstäver ännu skola vara till finnandes på det germanisk-rätiska gränsområdet.5
Detta allt är dock uppgifter, som jag icke är sinnad att med bevis vare sig bekräfta eller vederlägga. En var må efter eget omdöme från- eller tillerkänna dem tillförlitlighet.
1 Med Hercules torde T. här likasom i kap. 9 avse Tor, tyska Donar. I Annalerna (2, 12) omnämner han "en åt Herkules helgad skog". Likasom Tor bekämpade de illasinnade makterna med sin hammare, besegrade Herkules vidundren med sin klubba. Åskguden skulle alltså hava åkallats av germanerna även såsom krigsgud, ett antagande som icke saknar stöd från andra urkunder. Att T. icke samställer den germanska åskguden med romarnes högste gud, Jupiter, beror påtagligen såväl på religiositet som på romersk självkänsla och kanske även andra skäl.
2 Ordet härledes vanligen från bardi, sköld, och torde alltså betyda sköldrop, sköldsång. Det låter tänka sig, att också detta sköldrop med sitt "dova gny" anknutits till åskgudens kult (jfr föreg. två noter): däri förnams gudens egen stämma.
3 I originalet Ulixes, latinsk form för Odyssevs. — Märk Odyssén sång 11: om färden till kimmeriernas land.
4 D. ä. Askiburg, Askiborg. Dess läge är okänt.
5 Sannolikt avses här etruskiska inskrifter (jfr k. 1 n. 3). Dylika finnas ännu på detta håll.