Främst bland alla de här ifrågavarande folkstammarna1 i tapperhet stå bataverna, vilka bebo blott en ringa del av Rhenstranden men därjämte en ö i floden. Fordom ett folk bland chatterna hava de till följd av inre söndring utvandrat till dessa boplatser, varest de skulle komma att ingå såsom en del i det romerska väldet. Ännu består hedern och utmärkelsen av det gamla bundsförvantskapet. Ty varken förnedras de av några pålagor, ej heller ansätter dem någon förpaktare2. Fritagna från skattebördor och utskylder och uteslutande avsedda för krigstjänst sparas de likasom vapen och rustning för ofredstider.
I samma slags ställning såsom underlydande står ock mattiakernas folkstam. Romarfolkets storhet har nämligen utsträckt underdånighetskänslan för dess välde bortom Rhen och bortom den gamla riksgränsen. Således leva de till boningsort och område på sin egen strand3 men med själ och hjärta tillsammans med oss4. I allt annat äro de bataverna lika utom däri, att de genom inflytande av själva sitt hittills varande hemlands jord och luft besjälas av ett okuvligare sinnelag.
Till germanska folk vill jag däremot, ehuru de slagit sig ned på andra sidan Rhen och Donau, icke räkna dem, som mot erläggande av tionde där bearbeta odlingsmarkerna5. En hop lättsinniga och av nöd dumdristiga galler hava tagit åt sig denna jord med oviss ägare. Numera, sedan gränslinjen6 blivit dragen och gränsposterna framskjutits, räknas dock även detta land såsom ett hörn av det romerska riket och såsom en del av ett dess lydland.
1 D. v. s. bland de gränsfolk, som kommit under romerskt välde.
2 Förpaktare (publicanus), skatteindrivare, som mot erläggande av ett visst belopp till romerska staten innehade denna mera inkomster än anseende medförande syssla. — I stället för skattpålagor hugnades de ifrågavarande germanska folken, bataver, ubier m. fl., med tjänstgöring i de romerska legotrupperna i Britannien och Gallien.
3 D. v. s. östra Rhenstranden.
4 Eller friare: på vår sida (västra sidan av Rhen).
5 Innehavarne av det här åsyftade området, vilket till följd av missuppfattning av T—s utsaga plär kallas de "decumatiska åkrarna", voro, sedan de kommit under Roms välde, ålagda ett årligt tionde (decuma) till romerska staten. Området var beläget mellan övre Donau och mellersta Rhen.
6 Det är den romerska gränsvallen eller gränspalissaden.