Germanien1 i helhet sett skiljes från gallernas2 och räternas3 samt pannoniernas4 land genom floderna Rhen5 och Donau6, från sarmaterna7 och dacerna8 genom folkens ömsesidiga fruktan eller genom bergsträckor9. För övrigt omgives det av oceanen10, som omfattar vidsträckta halvöar och ofantliga öområden, bland vilkas folkstammar och konungar vi i senare tid gjort bekantskap med några, som kriget bragt till vår kännedom.
Rhen upprinner på en otillgänglig och brant topp i de rätiska alperna och utgjuter, efter att hava gjort en föga märkbar bukt mot väster, sitt vatten i norra oceanen. Donau, som har sina källor på Abnobas11 i mjuka och behagliga linjer uppstigande bergås, besöker många folk för att omsider i sex utlopp utflöda i Pontiska havet12. Ett sjunde uppsuges av träsktrakter.
1 Med Germanien (Germania) förstås i denna bok den enligt Tacitus åsikt sen en urtid (se k. 2) av germaner bebodda delen av Europa. Det är alltså ett etnografiskt område, vars gränsland beboddes eller ursprungligen bebotts av folkstammar med annat språk och av annan härkomst.
2 Gallien (Gallia transalpina) motsvarade ungefär Frankrike och Belgien. Det lades av Julius Cæsar omkring år 50 f. Kr. helt under romerskt välde. Dess innevånare tillhörde övervägande den keltiska folkstammen. Till det galliska området räknar emellertid Tacitus här även det av helvetier bebodda västra Schweiz. Med namnet galler (galli) avser nämligen T. keltiska folk i allmänhet på Europas fastland och anser dem, såsom man finner av k. 28, alla vara utvandrade från Gallien. Sådana folk äro helvetierna (kap. 28), bojerna (kap. 28 och 42), gotinerna (kap. 43) samt innebyggarna i det "decumatiska" området, "tiondemarkerna" (k. 29).
3 Rätien motsvarande ungefär södra Bayern, östra Schweiz och Tyrolen. Det kom under kejsar Augustus i romarnes våld. Innevånarna anses hava varit befryndade med etruskerna, ehuru de senare uppblandats med kelter. Det mellan Rätien och Pannonien liggande Noricum (se k. 5 n. 1) går T. egendomligt nog, men troligen avsiktligt, här förbi.
4 Pannonien motsvarade sydvästra Ungern, Slavonien och Nedre Österrike samt delar av Steiermark, Krain och Bosnien. Det underkuvades under kejsar Augustus av romarne. Innevånarne tillhörde den illyriska folkstammen.
5 Rhenus.
6 Danuvius eller Danubius.
7 Sarmaterna voro ett i södra och sydvästra delen av nuvarande Ryssland uppträdande folk av sannolikt skytisk (i varje fall ej slavisk) härkomst.
8 Dacien motsvarade östra Ungern med Siebenbürgen och Bukovina samt Rumänien. Innevånarne voro av trakisk stam. När T. författade här föreliggande arbete, var Dacien ännu självständigt, men erövrades av romarne nio år därefter, under Trajanus regering.
9 Här avses Karpaterna.
10 Med oceanen (Oceanus) förstås det, enligt de gamles mening, hela världen omslutande världshavet.
11 Abnoba sammanföll till större delen med nuvarande Schwarzwald.
12 Ponticum mare, nu Svarta havet.