Därefter böra vi, förefaller det, söka att påvisa, vad det är för fel i det nuvarande samhället, som hindrar en dylik anordning. Vilken är den minsta förändring, som en stat skall kunna införa, för att den skall övergå till en sådan? Det bör helst vara en förändring på en enda punkt, varom icke på två punkter eller på så få som möjligt; och de böra vara möjligast obetydliga förändringar.
Alldeles så.
Jag tror nu för min del, att en ny ordning skulle kunna införas genom en enda förändring, låt vara att den varken är liten eller lätt. Men möjlig är den.
Vad är det för en ändring?
Nu, svarade jag, har jag kommit till det, som jag liknade vid den allra största vågen. Men jag skall tala ut, även om jag skall bli alldeles överspolad med ett hav av skam och löje. Hör nu på vad jag har att säga!
Tala!
Jag sade: Om ej filosoferna bliva konungar i staten eller de, som nu heta konungar och herrar, bliva filosofer i anda och sanning, så att filosofi och politisk makt förenas och bliver till ett, och alla dessa många, som nu vända sitt sinne till det ena eller det andra, bliva med sträng hand avvisade, så finnes det ej, käre Glavkon, räddning för staterna ur deras olyckor, och ej heller för människornas hela släkte. Och förr än så sker, skall ej heller denna vår statsförfattning få liv och verklighet och skåda dagens ljus. Det var detta, som jag nu så länge har bävat för att uttala, då jag fann, i hur hög grad det strider mot vanlig uppfattning. Ty det är förvisso svårt att fatta detta, att på en annan väg än denna är varje slag av lycka — i det enskilda såväl som det offentliga livet — alldeles otänkbar.
Glavkon svarade: Sokrates, där har du uttalat ett ord och en tanke av den art, att du kan vara säker på, att massor av människor — verkligt betydande personer — skola gripa till första bästa vapen, som de få fatt i, kasta av sig kläderna för att vara lösa och lediga, och så rusa fram i högsta hugg för att riktigt åstadkomma något märkvärdigt. Du måste ha goda skäl att försvara dig med och att rädda dig bakom, annars blir du begabbad och det går dig illa.
Det är du, som var skuld till detta.
Och däri gjorde jag rätt. Men jag skall ej lämna dig i sticket utan försvara dig så gott jag kan, och vad jag kan bjuda, det är välvilja och goda råd. Kanske skall jag också kunna svara på dina frågor bättre än någon annan. När du nu har en sådan hjälpare, får du försöka att visa tvivlarna, att du har rätt i vad du säger.